Ny bok : Langbehns testamente

 

I LANGBEHNS TESTAMENTE skildras det tyska nittonhundratalet genom ett subjektivt urval av personligheter. Här finns den tysk-peruanska gerillakvinnan, dotter till en nationalsocialisk kameraman, som 1970 sköt Che Gueveras mördare bara för att själv senare bli skjuten. Man möter frikårsmannen Rossbach i tjugotalets Mecklenburg, den konservative antinazisten Hermann Rauschning och en rasforskare, som ville göra karriär i Tredje riket men istället räddade en judinna under förintelsen. Titelessän handlar Julius Langbehn, en kulturkonservativ enstöring som skrev förra sekelskiftet stora bästsäljare.

Per Landin återvänder till gestalter vars öden gripit honom, somliga tar han i försvar, om det behövs. Lika ofta blir han frågande eller avvisande som i fallet med Östtysklands först dam Margot Honecker eller diktarfursten Stephan Hermlin som bluffade om sin egen antifascistiska biografi. För att inte tala om studenten Benno Ohnesorgs mördare, en västtysk polisman som utlöste studentrevolten 1967 och senare visade sig ha varit agent för östtyska Stasi.

De som läst Landins tidigare böcker kommer att känna igen sig – och de som inte gjort det kan med fördel börja med Langbehns testamente

PER LANDIN, född 1956, är författare och kulturskribent, fil. dr. i tyska. Han har skrivit ett femtontal böcker, senast romanen ”Kan du inte säga något snällt istället” (2015).

Utkommer på Bokförlaget Augusti i april-maj 2017

Langbehns Testamente Omslag Utkast 8B kopia.jpg

Ny bok/roman utkommer februari/mars 2015

1415636889439945KAN DU INTE SÄGA NÅGOT SNÄLLT I STÄLLET (Atlantis)

När Peter Magnelius kommer till sommarhuset på Bjärehalvön har han sett fram mot några veckors tennis och salta bad. Han har varit här varje sommar i hela sitt liv. Hans föräldrar köpte stället innan han föddes. Fadern är död sedan länge, medan modern är parkerad på ett exklusivt äldreboende. Själv har han hunnit bli drygt femtio. Efter skilsmässan tjugo år tidigare har han levt ensam, druckit lite för mycket och ägnat sina krafter och sin tid åt arbetet på teatern, som han nu har lämnat – på en gång motvilligt och villigt – med ett hyggligt avgångsvederlag på fickan.

Allt är som vanligt, allt väl? Nej, något tycks sitta i väggarna. Redan första dagen grips Peter av en förlamande ångest. Hela tillvaron känns likgiltig, solen skiner över Kattegatt medan det är tyst och stumt inombords. Varför är allt – hans eget liv – en trasa? Under två veckor får läsaren i denna stramt komponerade berättelse följa Peters möte med den avspända och reglerade atmosfären i sommarparadiset, en värld som han både älskar och hatar. Han spelar tennis, badar, handlar, går på födelsedagsparty och under tiden borrar han sig inåt i sig själv och bakåt i sitt livs historia. Han minns barndomens och ungdomens ljuva somrar, tångdoften och kaprifolen och kådan som knastrar från tallarna.

Samtidigt som Peter försöker hålla stilen utåt krackelerar fasaden alltmer, och skammens skuggor kryper närmare. En vindil mellan träden skär som en kniv genom åren och han känner sig plötsligt lika ensam som då. En tår i ögonvrån gör sig märkbar, utan att han kan sätta den i förbindelse med något yttre problem. Han längtar efter sin älskade far men mitt i sommarhettan stiger minnena av den kusligt manipulativa, erotiskt gränslösa modern upp – hon vars ord tidigt fick sådan makt över honom. Peter skonar henne inte, beskriver hennes kärleksfulla övergrepp, skammen som förföljt honom och försöker förgäves se hur de påverkat honom. Framför allt skonar han inte sig själv på vägen mot det obönhörliga slutet.

NY bok på väg

1398242647465450Min nya bok ”Resan till Saaleck” utkommer inom kort på Atlantis (http://www.atlantisbok.se). I samband med det sänds en intervju i Axess-TV som Lotta Gröning gjorde med mig  om boken på bokmässan i Göteborg

Resan till Saaleck

Varför har det vackra så länge varit tabu inom modern konst och arkitektur? I Resan till Saalek behandlar Per Landin tre tyska konstskapare som vägleddes av en längtan efter skönhet och harmoni i den kaotiska nittonhundratalsvärlden. Alla tre ställde på olika sätt sin talang i nationalsocialismens tjänst. Arkitekten Paul Schultze-Naumburg vände sig kring sekelskiftet emot dekorationsvansinnet och verkade för en enklare byggnadskonst. Han införde ekologiska synpunkter på ett sätt som idag ter sig alldeles modernt. Affischkonstnären Ludwig Hohlwein var en föregångare inom reklamen. Hans öldrickande munkar och älskliga matronor, liksom kolonialmotiven och naturscenarierna, uppskattades av en hel generation tyskar som i dem tyckte sig se sina drömmar materialiserade. Bildhuggaren Arno Breker var en Rodininfluerad lebeman som efter 1933 ställde sitt hantverkskunnande i Tredje rikets tjänst. Han blev Hitlers hovskulptör, och det var genom hans monumentalfigurer som Tredje riket fick sitt hårda ansikte.

Resan till Saalek visar även genom sitt bildmaterial hur dessa konstnärers skönhetsträvan ledde fram till föreställningen om en urartad konst, en föreställning som sammansmälte med det bruna tankegodset. Men den visar också att gränserna mellan modernism och traditionalism, kulturradikalism och kulturreaktion, sällan var så skarpa som man efteråt har velat göra dem. Även modernisterna ogillade förfulningen som följde i industrikapitalismens spår. Och även om Hitler ogillade modern konst var såväl partireklamen som industridesignen under Tredje riket synnerligen moderna.